Publicerad av Du ska aldrig acceptera att vara i ett rum där du inte är sedd, bemött eller delaktig. Ett rum där du är inbjuden men inte välkommen. Ett rum där allt du säger eller gör är fel, missförstås eller tolkas på sämsta möjliga sätt. Där dina ord möts med antagligen tystnad eller avsky. Där alla låtsas som du inte existerar och samtidigt irriteras över att du tar upp plats.
De har ingen skyldighet att inkludera dig, prata med dig eller ens behandla dig som en människa – men du har heller ingen skyldighet att utsätta dig själv för det. Du väljer vad du gör och är inget offer. Deras tankar har inget med dig att göra. Deras åsikter definierar inte dig som person eller bestämmer din framtid. De känner inte dig, eftersom de har aldrig haft intresset att lära känna dig.
Du ska inte slösa tid på att försöka passa in, söka bekräftelse eller vara lags mot dem som inte vill dig väl. Deras avsky kommer aldrig försvinna eftersom deras identitet och gemenskap bygger på att exkludera dig. Det är naivt att tro att du kan få dem att förstå dig eller bry sig om dig. Det går inte att laga trasiga människor, när de inte vill bli lagade.
Acceptera aldrig sjuka påståenden eller anklagelser mot dig, säg alltid ifrån. De med snedvriden och förvrängd världsbild kommer alltid se världen som svart eller vit där du alltid är ett problemet och allt du gör är fel. Deras lögner är ett sätt att rationalisera deras agerande, eftersom det är bekvämast. Kan de projicera alla problem på dig som syndabock så slipper de försöka förstå, se nyanser eller tvingas ta ansvar och förändra sig själva.
Lämna deras dysfunktionella värld i det förgångna, de får fortsätta leva kvar där, utan dig. De valde aldrig dig, nu väljer du en framtid utan dem.
Jonas Wahlin, skribent