Publicerad av En identitet är inget abstrakt. Vi har alla en, vi är alla någon.
En människas identitet är ett samspel mellan personens självbild och acceptansen hos övriga i gruppen personen tillhör eller vill tillhöra. Den kan bestå av både yttre identitetsmarkörer, ursprung, historia, kultur. Eller bara bestå av vilka åsikter man har i specifika frågor. Dessa åsikter får då företräde och personlighet och identiteten byggs runt det, detta är ofta vanligt hos radikaliserade personer.
Människan är en kulturbärande varelse. Vi lever alla i ett sammanhang, vi har alla historia och kultur. Vem vi är bygger på vem vi har varit, vår historia både individuellt och i grupp, vilka levnadsregler vi väljer att följa och kulturella sedvänjor, de är dessutom under ständig förändring och anpassar sig till rådande omständigheter och tid. Flyttar du till en ny plats och känner att du inte passar in blir vart du kom ifrån viktigare. För att vara komplett som människan behöver du vara någon.
Landet personen bor kan vara en stor del av personens självbild, under rätt omständigheter. Kanske behövs ett yttre hot, en motbild för att lands identiteten ska kunna existera och växa. Till exempel under krig och konflikt, tidigare mindre variationer mellan länderna i krig måste då förstärkas och överdrivas så att din lands identitet kan bli stark.
Den nationella självbilden är grunden. Man är en del av landet eller från det landet och dess historia. Är man inte del av landet i första hand så är man del av ett området, en lokalpatriot. Man kan också vara båda, och väljer det som skapar störst känsla av stolthet.
Man kan vara stolt över många saker, och detta kan vara grund för ens identitets värde. Som en form av valuta. Dessa saker kan vara en högre utbildning, eller kunskaper, kanske en vältränad kropp. Stolthet kan också ligga i ens etnicitet, hudfärg, som man då ser som främsta värdet i sin identitet, detta kan i sin tur vara kopplat till att man ser andra etniciteter eller hudfärger som mindre värda, vilket är rasism.
Kanske är ens nationella identitet något man ärvt från sina föräldrar som invandrat till Sverige. Det landet, trots att man inte bor där, har en starkare och tydligare betydelse. I den identiteten finns samhörigheten, kulturen, historien, stoltheten. Kanske också framtiden. Sverige är bara något tillfälligt. Man har svårt att släppa, för man kanske känner att det inte finns nått nytt att bli del av?
En nationell självbild är svår. Är det behövligt? Isåfall vad består den av?
Är det den särpräglade etniska utseenden som är grunden i en nationell identitet, eller bara ett medborgarskap?
Är det istället en koppling till platsen, att man levt på samma plats i många generationer?
Eller är det istället en samling kulturella seder och värderingar som gör att man tillhör den nationella identiteten?
Beroende på vem du frågar får du olika svar. Kanske är olika saker viktiga för olika personer och det inte finns något rätt svar?
Men svaren har betydelse och skapar olika problem.
Problemet med etnicitet, eller utseende är att det ofta inte är unikt för ett land, det kan vara liknande utseenden många länder, varav ett inte får någon specifik särprägel. Dessutom så stänger den betydelsen ute många som då inte kan bli en del av en nationell gemenskap. Det är vad man kalla stängd nationell identitet, eller för Sverige då: En stängd svensk identitet. Ett medborgarskap är enkelt, men även om du får ett medborgarskap i ett nytt land betyder det inte att du identifierar sig dig med dess nationella identitet.
Problemet med koppling till platsen, eller att man bott där i många generationer är att de flesta som man skulle kalla Svenskar, eller någon annan nationalitet ofta kommer från andra länder bara någon generation tillbaka. För att titta på Europa så har stora förändringar i nationers gränser ändrats det senaste seklet, vissa länder har försvunnit, andra tillkommit. Detta gör att ingen blir helt svensk.
Problemet med kulturella seder och värderingar är att även inom ett nation finns det naturligt en stor uppsjö och variation mellan tillsynes homogena grupperingar. De klär sig olika, de har olika religioner (eller ingen alls), de gillar att betala skatt, eller inte betala skatt. De äter olika, röstar olika, har olika preferenser och smak i exakt allt. Väldigt få saker kan man komma överens om. Det finns också en strategi att vara i motpol för att definiera sig själv eller sin grupp, till exempel ”vi är emot bilförare eller de som släpper ut för mycket koldioxid”.
Ändå kan vi inte släppa det. Vi vill att det ska betyda något. Det är viktigt för oss, att tillhöra något. Vi får en betyelse. Att vi är någon. Sen vad det är kanske spelar mindre roll, ”man valde rätt från början”. Eller så tvekar man och känner sig obekväm i den identiteten man är i idag, försöker återskapa sig i ny skepnad.
Kanske är identitetens betydelse under ständig förändring, sökande, utvecklande, anpassad i form och funktion till de rådande omständigheter och gällande narrativ. Sakta men säkert ändras tillsammans med andra människor i gruppen. Konformism, utan att vi märker det.
En identitet är viktigt för utvecklingen. Det är det första man ger ett litet barn. Barnet är ett namn, ett kön, sina kläder, sina leksaker, sin relation till sina föräldrar, sitt skratt och ansiktsreaktioner. Identiteten varierar i förhållande till olika personer. När det växer upp prövar det något nytt, det kan vara olika intressen, hobbys, sporter. Barnet hittar sammanhang, mening och gemenskap. I musik, sport, kultur, politik, datorspel. Dessa saker blir en del av barnets, ungdomens och den unga vuxnas liv.
Identiteten är personens ständiga försök att skapa sig själv, definiera vad man är och vad man vill vara. En del av individens utveckling.
Människor är mycket mottagliga för konformism och grupptryck. Vi vill gärna vara unika och känna och speciella, men behöver samtidigt gemenskap och gruppens trygghet. Det handlar om bekräfta det du redan vet. Ingen vill ha fel. Ingen vill vara utan en identitet.
Vi alla tillhör flera olika grupper, kulturer och subkulturer. Samtidigt. Nation, område, livsåskådning, historia, yrke, hobbys, utseende och stil, åsikter, intressen och även till viss del inkomst. Dessa blandas och blir personen som är du.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent