Publicerad av Lena är 49 år och bor med sina 9 hundar på en gård i Västmanland. Hon har tidigare levt ett aktivt liv med hundspann och ridning och har 2 vuxna barn. Idag är Lena sjukpensionär med livränta. På hennes facebook delas nya inlägg varje dag, de flesta handlar om djur, speciellt hundar. Roliga videoklipp, där en schäfer tycker det är för varmt och kryper in i ett kylskåp eller en hund som hämtar ett paket toalettpapper.
Snart kommer Lena att dö.
Som 18 åring började Lena på ett stort svenskt verkstadsföretag som tillverkar hårdmetallprodukter. Här jobbade Lena i 28 år, i olika positioner. I många arbetsmomenten utsattes hon samt hennes arbetskollegor för lacknafta och oljedimmor. ”Varje svarv och fräs har oljedimmor. Som man andades in å fick whiskey-röst å olje-ackne.” Hon flyttades runt, ”Man bytte olika jobb inom företaget men det var som att välja mellan pest eller kolera. Likvärdiga.”
Det lokala facket upplever Lena som likgiltigt, trots att huvudskyddsombudet varit fullt medveten om oljedimmorna gjordes inget. Dessutom satt ordförande för facket i företagets styrelse!
Under slutet av 2015 jobbade Lena med att handpensla rostskyddsmedlet Tectyl på produkterna, i en lokal utan luftutsug som gjorde att hon och hennes arbetskollegor dagligen andades in ångorna. Lena protesterade till chefen när hon fick järnsmak i munnen och såg stjärnor. Symptomen förvärrades till smärta i bröstet och till att hosta upp blod.
”Chefen sa åt mig när jag protestera att det är bara å säga upp sig. Finns 1000 stycken som vill ha mitt jobb.” Så hon fortsatte arbeta, i 8 månader. Sen vaknade hon upp på sjukhuset.
Läkarna beskrev det som: ”En vanlig lunga ser ut som en tvättsvamp med miljoner små hål. Dina lungor har hål stora som på en prästost.” Lena har idag 28% lungkapacitet, varje förkylning gör att hon blir mycket allvarligt sjuk och måste åka till sjukhus. Dessutom så förvärras de skadade lungorna ytterligare, ”Ett snäpp närmare döden”, som hon beskriver det.
”Mina lungor kan aldrig läka. Syre kommer in men kommer inte ut. Så då bildas kolmonoxid. En giftig gas. Man kvävs till döds så småningom. Precis som med Corona.”
Sen 2016 har Lena fått ställa om livet helt, sälja hästarna och ta emot hjälp i hemmet. Hundarna går hon ut med men det är svårt och tar lång tid, därför har hon dessutom hundgård. ”Det jobbiga är att huvudet vill så mycket å kroppen säger stopp.”
Lena följer nyheterna och utvecklingen med Coronaviruset. Hon är orolig för sin egen del om hon skulle få smittas, ”Eftersom jag blir svårt sjuk i en månad av vanlig förkylning så lär jag inte klara mig om jag får Corona”. Hennes son har köpt massor med mat till henne och hon har beställt cortison på nätet. ”Tyvärr finns inte hemleverans dit jag bor.”
De senaste dagarna har hon sammanställt det så kallade vita arkivet, hennes önskningar när hon är död. Viktigast är hundarna, som ska delas upp mellan vänner, uppfödare och familj.
Av hennes 7 arbetskollegor som arbetade med samma arbetsuppgift är hon den enda som lever, den äldsta som dog var 62 år. ”Alla de andra rökte, alla fick svår KOL och sen lungcancer. Ingen av dem har fått upprättelse.”
Lena har fått delvis upprättelse då hon fått rätt i Försäkringskassan och hennes skada klassas som arbetsskada. ”Företaget har redan köpt en försäkring. Så när det blev svart på vitt att de var skyldiga så betalade den försäkringen mig å de anställde bara en ny istället för mig”.
I ett inlägg på facebook har Lena delat en skärmbild av en artikel från Svenska Dagbladet, där man diskuterar att låta människor smittas av corona för att flockimmunitet ska kunna uppnås. En av hennes vänner kommenterar upprört: ”Vadå? Vill de att folk ska bli sjuka?”. Lena svara kallt, ”Jepp, därför testas inte fler”. Hon vet vad det skulle innebära för henne.
Jonas Wahlin
Opinionsbildare
Svensk opinionsbildning med hjärta
Lena är ett fingerat namn*