Publicerad av Vart ska de fattiga bo?
Stockholms bostadssituation med höga trösklar, en svårnavigerad andrahandsmarknad och långa kötider kräver att vi tittar på nya lösningar främst baserade på marknadsprinciper för att fler ska få tak över huvudet. Bostadsbristen är inte en generell bostadsbrist utan för dem med sämst betalningsförmåga: unga, studenter, nyanlända och tillfälliga arbetare.
De som kan och planerar att bo i Stockholm under längre tid köper ofta en bostadsrätt, eller använder sin kötid från Stockholms bostadskö och får ett förstahandskontrakt. Har man inte de ekonomiska möjligheterna eller saknar de tio år eller mer i kön som krävs så är man begränsad till andrahands hyresmarknaden.
Skillnaden i priserna mellan första och andra hands hyror är stor, där de som hyrs ut i andrahand är 3-4x högre. Detta tyder på att att utbudet av lägenheter är för lågt. Genom att tillföra fler lägenheter till hyresbeståndet bör hyrorna kunna pressas neråt.
Det finns starka ekonomiska incitament att genomföra reformer och avregleringar: Den otillgänglighet och de höga trösklarna som finns idag agerar som bromskloss för Stockholms ekonomiska utveckling när den stoppar nyinflyttning och familjebyggande samt tillfälliga boende för arbetstagare.
Istället för att fortsätta med bidrag och subventioner vilket inte löser utbudsfrågan bör man istället
försöka tillföra ett outnyttjat segment av lägenheter samtidigt som man låter marknaden anpassar utbudet så det reflekterar konsumenternas betalningsmöjligheter.
1. Tillåta obegränsade långvariga andrahandsuthyrningar i det befintliga bostadsrättsbeståndet. Det finns idag ett stort antal lägenheter som används i begränsad omfattning eller står tomma, en ändring att minska brf-föreningars möjlighet att neka kan tillföra ett större antal lägenheter till andrahandsmarknaden – ökar utbudet så bidrar det till att pressa ner hyrorna.
2. Bygg nytt med större variation i standard. För nybyggnation finns idag ett omfattande regelverk (så kallade tillgänglighetskraven) med krav på hiss, stora badrum, ventilation och bullerreducering. Med en mer marknadsanpassat utbud som istället tar hänsyn till konsumenternas olika budget och behov: med fokus på enklare eller delade kök, mindre och färre fönster samt byggnation där mark är billigare kan kostnaderna kapas och skapa ett lägre prissegment. Dessutom med snabbare byggnationstid. Detta skulle passa bra för studenter, yngre och tillfälliga arbetare. Nedsidan är att det tar lite längre att gå till kommunikationer och service.
Man kan också möjliggöra att bygga om befintliga villor till flera mindre lägenheter utan att detaljplanen ändras och utan att kommunen kan neka detta. En normalstor villa i Stockholm kan lätt konverteras till 4-8 mindre lägenheter beroende på total bo- och biyta. Dessutom får man en fin gemenskap med gemensam tomt. Det bör också vara möjligt att sätta upp fler attefallshus på befintliga tomter med mindre avstånd till grannens tomt (mot dagens 4,5meter).
Att fortsätta som idag riskerar leda till ekonomisk stagnation i Sveriges ekonomiska motor: Stockholm då tillväxten är starkt kopplad och beroende av tillgången på bostäder. En större frihet i utbud och prissättning skulle också minska kostnader i bidrag och subventioner som förbättrar statens och kommunens ekonomi på sikt och frigör resurser till andra områden. Svaret vart de fattiga ska bo bör vara att även de fattiga förtjänar att ha tak över huvudet.
Jonas Wahlin, oberoende skribent