
I ett av vår tids största moderniseringsprojekt ska det klasslösa samhället uppnås genom expansion där nya versioner av marxism ska tvinga människor att ändra både hur de tänker och lever. För att uppnå detta måste man kategorisera människor som mindre värda, vilket gör det till ett rasistiskt kastsystem.
Den moderna versionen av Marxism och dess underideologier heter Intersektionalism: ett modernt kastsystem där människor hänsynslöst delas upp i grupper baserat på deras hudfärg, kön, kroppsfunktion och kultur. Målet är en ständig revolution för att utradera olikheter mellan människor och införa inte bara det kommunistiska klasslösa samhället, utan ett samhälle där alla skillnader mellan människor har utraderats.
Orättvisa kommer i många former, vi föds alla med olika förmågor och egenskaper. Några är starkare eller snabbare, andra talangfulla musiker eller duktiga på matematik. Talang är inte rättvist distribuerat, men inte heller en nödvändigt för att lyckas i livet.
Till skillnad mot vad den kollektiva vänstern tror så är inte ens bakgrund, lycka eller talang det som gör att en person lyckas. Integritet, hårt arbete och att vara konsekvent även när det är svårt vinner över alla medfödda fördelar, eller nackdelar. Att inte försöka eller ge upp innebär dock alltid en direkt förlust.
Det klasslösa samhället som Marx beskrev började som Socialism och utvecklades sedan till Kommunism; Reformismen där man demokratiskt genom reformer tog samhället närmare målet eller revolutionär där våld används för att tvinga fram ett kommunistiskt samhälle.
Idag är intresset för det klasslösa samhället lågt. Man vill inte ge upp privat ägande som sommarstället, bilar, utlandssemestrar, köttätande eller sparande i aktier. Man känner sig inte förtryckt och utnyttjad på sitt bekväma kontorsjobb, utan trivs till och med ganska bra med trevliga kollegor, fikastunder och gemensamma aktiviteter.
Lösningen är att förpacka om marxistiska idéerna på nya och kreativa sätt och introducera den genom kulturen som något både intressant och viktigt. Påhejade av den intellektuella klassen som återfinns inom journalistik och universitetssfären vars värde endast bygger på att producera idéer oavsett hur bra eller användbara dessa är skapas ett massivt stöd.
Detta görs stegvis genom att introducera politiska hjärtefrågor som både berör och kräver engagemang. Ingen förkunskap krävs och deltagande kan göras direkt genom att gå med i en grupp på facebook och börja skriva direkt. Det viktiga är att det finns en tydlig moralisk dimension som ger den med rätt åsikter ett moraliskt övertag.
Nästa steg är att etablera en identitet som bygger på ideologin bakom, där man tillhör en inne-grupp som har de rätta åsikterna samt innehar kompetensen att lösa detta problem. I motsats till ute-gruppen, som står i vägen och skapat problemen från början. Tryggheten finns i inne- gruppens gemenskap där ekokammare och upprepningsbara slogans etablerar sanningen med stort S.
Sista delen är att etablera bryggan till ”systerrörelserna”. Man får nu veta att detta är en del av en större rörelse där allt hänger ihop. Det är samma ute-grupper som också är anledningen till problemen för de andra grupperna och ni slåss gemensamt för samma sak. Du är nu del av den ny-marxistiska gemenskapen.
Ekologism, antirasism, genusideologi, kroppsaktivism, anti-imperialism och feminism är exempel på nya moderna versioner av marxistisk ideologi, neo-marixism. Syftet är att dela upp människor i grupper för att kunna kontrollera och företräda dem, där människor är inte längre individer utan del av ett förtryckt kollektiv. I gruppen får man gemensamhet, moralisk överhöghet och ett syfte: Att vara förtrupperna i den kommande revolutionen oavsett om den görs i klimatets eller antirasismens namn.
Istället för att sträva efter minskade ekonomiska skillnader har man nu ett brett utbud av akuta problem och kriser som kräver akut agerande av dig. Kriser som nuvarande maktstrukturer inte kan lösa (Se: Demokrati): Klimatkrisen, Arbetslöshetskrisen, Utanförskapskrisen, Bostadskrisen, Energikrisen, Våldskrisen samt Sjukvårdskrisen.
Att marknadssystemet med fri handel är det bästa sättet att både skapa incitament att faktiskt producera värde som också efterfrågas, men också ett sätt att värdera dessa korrekt – en mekanism för att kunna uppfylla och reglera efterfrågan på varor och tjänster blir betydelselöst, eftersom andra ”värden” nu istället ska mätas.
Genom att slentrianmässigt bestämma vad andra vill ha, under vilka förutsättningar som det får produceras och vad det ska kosta ska ett bättre samhälle skapas. Ett mer rättvist samhälle.
Detta är grunden för de uttryck som Nooshi Dadgostar säger när hon vill ”frysa hyran” eller ”sänka matpriserna”. Eller vänsterns generella kritik mot företags ”övervinster”.
Konsekvenserna av när dessa neo-marxistiska idéer implementeras är alltid samma sak: Man vet inte vad som efterfrågas eftersom det inte finns några prismekanismer, priset blir fel (antagligen för högt eller lågt) samt att det inte finns någon som vill producera dessa varor eller tjänster när priset är fel och det inte går att se efterfrågan. ”Systemet” producerar därför fel varor, till fel priser samt köer för att få tillgång till dessa.
På samma sätt leder ett system som ”ser” hudfärger, könsuttryck, funktionsvariationer som sämre människor som måste kompenseras till dåliga resultat. Risken är istället att det marxistiska kastsystemet för förtryckta och ”sämre” människor leder till att dessa skillnader förstärks och blir permanenta. Problemen kan ju aldrig lösas eftersom det skulle leda till att revolutionen tog slut.
Det går inte att ta bort skillnader mellan människor, en evig revolution som försöker detta riskerar att inte längre kunna se individens styrkor och enskilda begåvningar – samt ta bort marknadssamhällets möjligheter att få dessa begåvningar att blomstra.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/Ok6Wq1/ett-av-var-tids-storsta-moderniseringsprojekt
