Publicerad av 
I slutet av förra året somnade min bror Tomas Wahlin in i hans hem i Huddinge. Tomas blev 56 år gammal, efter sig lämnar han syskon, föräldrar samt hunden Emma.
Mina minnen av Tomas är främst från min ungdom där han dök upp när vår pappa och min mamma var på semester och jag var ensam i villan i Tallkrogen. Han skulle såklart köra sin pontiac fiero (som alla trodde var en Ferrari) så snabbt som möjligt på 50-gatan framför, fyra vuxna fick plats i under dessa färder – även om det bara var två säten!
Tomas ville ha roligt, gillade att stå i centrum och dra skämt! En livsnjutare med många och långa resor till Thailand där han också tog med sig en av sina hundar från.
Tomas var stor och muskulös och hade sysslat med intensiv kroppsbyggning större delen av hans liv. Träningen och kosten var stor del hans liv och han berättade om sin ortorexi, en fixering vid träning och kosthållning som han jämförde som en manlig variant av anorexi.
Tomas var utbildad inom matematik och jobbade som lärare i Söderort.
Sympati bör främst ges vår far, våra två systrar samt Tomas mamma. Att förlora ett barn är otroligt tungt, oavsett omständigheterna, sannolikt en av de största förlusterna en människa kan uppleva. En förlamande tomhet som kräver en lång process för att lära sig kunna leva med sorgen, som aldrig försvinner helt.
På bilden: Tomas och Ebba
Jonas Wahlin