Publicerad av Det råder stor förvirring och och grova missförstånd i de drygt 500 kommentarerna jag fick på min text ”Stå upp för homosexuella muslimer”, som i skrivande stund har över 50 000 visningar. Hur fungerar biologi och vad är egentligen en ”äkta muslim” är några av sakerna jag tänkte gå igenom.
- När en muslim gör homosexuella saker så är den inte en äkta muslim, eftersom religionen i sig förbjuder det beteendet.
Det finns många variationer av denna typ av argumentationsfel, som heter ”no true scotsman”. I korthet så blir definitionen av att vara någonting ”äkta” så lång och detaljerade att till slut kan ingen klassificeras som äkta. Man kan jämföra det med ett påståendet: Att var socialdemokrat betyder att man är laglydig, eller ingen äkta socialdemokrat bryter mot lagen. När en socialdemokrat sen bryter mot lagen, är den då inte längre socialdemokrat eller var den inte socialdemokrat den stunden de gjorde brottet och är nu socialdemokrat igen? Kanske var de aldrig socialdemokrat i sitt hjärta?
Denna typ av retorik är en form av självbedrägeri för att låtsas att muslimer inte gör något fel. I verkligheten är de vanliga människor som alla andra. Anledningarna till att man väljer att intala sig denna typ av resonemang kan vara alltifrån skamkänslor, rädsla, grupptryck eller masspsykos inom en grupp. Detta dämpar individens möjlighet till rationellt eller kritiskt tänkande.
2. Vad spelar det för roll, jag bryr mig inte, de är inte riktiga svenskar.
Man läser hela texten för att man inte bryr sig? Man kommenterar, ibland långt för att det är irrelevant? Denna typ av kommentarer grundar sig i att man inte accepterar muslimerna som svenskar, ännu mindre de homosexuella muslimerna. De är inte svenskar och de har inget med mig att göra, är resonemanget. Det är ”deras” (invandrarnas) problem.
Detta är en generellt tråkig inställning, men det ändrar ju inte verkligheten oavsett hur mycket de fantiserar om det. Sveriges muslimer är svenska medborgare. Att människor inte klarar att känna sympati eller ha förståelse för de svårigheterna många människor har och accepterar fortsatt förtryck av de 100 000 bi- och homosexuella muslimerna i Sverige för att för att de har ett djupt hat i sina hjärtan, tyvärr.
Liknande form av resonemang hittas från det offentliga samt HBTQI-rörelserna inklusive RFSL, man inte vill inte och orkar inte ta i frågorna eftersom det är ”känsligt” (Läs potentiellt konfliktfyllt). Lyftande av frågan skulle kunna ge reaktiva och känslomässiga konfrontation, därför är man tyst och hoppas att saken ska lösa sig själv. Bara man slipper prata om det. Ett svek.
3. Varför blir de muslimer om de inte accepteras inom religionen, varför avsäger de sig inte tron.
”Chickens for KFC” som någon skämtade. Svaret är att de flesta är födda in i religionen. De har under många år levt med religionen, lärt sig verser och suror, deltagit i högtider och ceremonier och tror på en gud. Sen när de får dessa nya känslor och tankar så vet de inte hur de ska reagera.
Valet kan vara mellan att dölja och skämmas för sitt hjärtas lust och fortsätta livet som vanligt, fast leva med en lögn. Alternativet är ”trots”, att förklara och söka acceptans hos familjen. Men de vet oftast vad resultatet skulle bli så de låter bli. Samtidigt kan man inte sluta känna och längta. Av samma anledning är det svårt att lämna religionen, det är ju den man är.
4. Hetropar får hetrobarn.
Det är inte så biologi fungerar. Bi- och homosexualitet har funnits i alla kulturer sen urminnes tider och har omskrivits bland annat inom antika Grekland. Enligt undersökningar och statistik som började göras redan i slutet av 1890-talet så ligger antalet bi- och homosexuella på ungefär samma nivå över hela jorden, runt 5%. Det finns inget som säger att heterosexuella föräldrar får heterosexuella barn.
Dessutom är beteendet sex mellan samma kön något som observerats inom många olika djurarter, inte bara människan.
5. Samfunden måste få bestämma själva.
Detta stämmer, de religiösa samfunden måste själva få bestämma deras inriktning eftersom vi har religionsfrihet i Sverige. Man kan inte tvinga människor att tänka, tycka eller agera mot vad de tror. Dessutom finns många kristna samfund som heller inte accepterar homosexualitet. Men betyder inte religionsfrihet att man är fri att göra vad som helst: till exempel förtrycka, hota eller på något sätt skada andra människor på grund av deras sexuella identitet eller könsuttryck.
Sen är frågan om man genom skattepengar ska bidra till verksamhet om de används för att skapa fördomar, hat och förtryck eller om ”demokratikravet” ska appliceras hårdare.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent
