Publicerad av Grandios Narcissism är en personlighetsstörning där personen hela tiden måste hävda sig själv och vara dominant i sociala sammanhang. Narcissisten är störst, vackrast och vet mest – alltid. Detta tror den eftersom den saknar självinsikt och är oförmögen att ta kritik. Minsta ifrågasättande ses som en personlig attack och besvaras med aggressivitet. Bakom fasaden är narcissisten osäker på sig själv och tvivlar på sitt värde, vilket ofta leder till alkoholmissbruk. Samtidigt är de mycket impulsiva och har ofta kriminella tendenser.
Alla grandiosa narcissister har ett stort bekräftelsebehov, men alla är inte lika framgångsrika inte att hitta och dupera människor till att hylla dem. Hur bra en narcissisten lyckas med att få sitt bekräftelsebehov uppfyllt är i direkt relation till personens sofistiskationssnivå: dess abstrakta kognitiva förmågor samt dess utbildningsnivå.
En högre sofistikerad och produktiv narcissist kan konstruera situationer som bidrar till att deras bekräftelsebehov blir uppfyllt på ett mer subtilt och undermedvetet sätt, genom att sätta sig i roller där det redan finns en stark allmän opinion som ger uppmärksamhet och stöd till exempelvis aktivism eller om möjligt kreativt skapande till exempel inom musik för att få ett ständigt flöde av uppmärksamhet och applåder.
Detta är i kontrast med den lågkvalificerade narcissisten som med lägre kognitiv förmåga och avsaknad av utbildning måste hitta sätt att kompensera detta på. En vanlig lösning är aggressivitet, upprepningar och hån i konversationer med andra. De försöker skrika högst helt enkelt. Andra tröttnar snabbt vilket den lågkvalificerade narcissisten tolkar som att de ”vinner”.
Man kan jämföra det med ett barn som ljuger och överdriver, något som vuxna skrattar åt eftersom det är lätt att förstå att barnet hittar på. Barnet kan inte skapa tillräckligt trovärdiga lögner och dess överdrifter låter uppenbart påhittat. En vuxens påståenden och berättelser om dess fantastiska förmågor kan det däremot vara svårt att se igenom, eftersom man som utgångspunkt tror att människor talar sanning.
Den lågkvalificerade narcissisten har därför svårt att gå under radarn och hamnar lättare i konflikt om eftersom den i alla situationer måste hävda dess överlägsna kunnighet och expertis.
Samarbete med andra människor glider snabbt ifrån kärnuppgiften – som kan vara relaterat till en arbetsplats, studier eller ett projekt. Medans andra är fokuserade på att hitta bäst lösningar är narcissistens mål att allt ska handla om den, att den är i fokus, ska ta alla beslut och att den vet bäst. Får den inte som den vill reagerar den med aggressivitet, kränkthet samt konflikt.
Detta konfliktsökande beteende kan leda till svårigheter att behålla anställning. De får ofta anställningen eftersom de ljuger så bra om sig själv, men redan tidigt på den nya arbetsplatsen försöker de att styra andra och efterföljande konflikter skapar en toxisk arbetsplats som till slut blir ohållbar. Narcissisten missförstår begränsningen av sina egna förmågor samt deras roll på företaget och tror att de är chef.
Detta är för att den lågkvalificerade narcissisten bygger hela sin personlighet på att veta bäst (vara expert) och därför ser det som naturligt att de bestämmer över andra. Kritik eller ifrågasättande upplevs som övergrepp mot dess person. Normala konversationer kan bli en fråga om personlig heder och kan leda till årslånga personliga konflikter där de har svårt att släppa sina känslor av kränkthet.
Den lågkvalificerade narcissisten ser sig själv som över andra och tycker inte regler gäller den, det resulterar ofta till ett impulsivt kriminellt beteende med inbrott och stölder i ungdomen som kan utvecklas till annan grövre brottslighet i vuxen ålder. Detta är en av anledningarna att personer med Antisociala personlighetsstörningar är överrepresenterade i fängelse med cirka 30% av de intagna. Av ren självbevarelsedrift kan narcissisten ändra detta, även om beteendet inte försvinner helt och impulsiva återfall är vanligt när möjlighet ges.
Den låga impulskontrollen resulterar också till att den lågkvalificerade narcissisten ofta har ett impulsivt köpbeteende där konsumtion används som ett verktyg för att dämpa ångest, såväl som ett sätt att skryta med välgång. En fasad där narcissisten låtsas vara mer framgångsrik än den är, då det mesta köps på kredit.
Utbildningsmässigt har den lågkvalificerade narcissisten ofta inte fullgjort någon utbildning och har haft stora problem med inlärning, vilket är paradoxalt då de tror att de deras kunskaper är långt över det normala. De menar att själva är experter, oavsett område. De har enligt dem själva en närmast övermänsklig förmåga att kunna extrapolera information från att läsa rubriker i nyhetsartiklar, förstå komplexa ämnen från att se korta klipp på Youtube. När de blir motsagda om dessa expertkunskaper så upplever de detta som avundsjuka av deras förmågor.
Medans den den högre sofistikerade och produktiva narcissisten kan leva hela livet tillsynes normalt fastnar oftast den lågkvalificerade narcissisten i destruktiva och hopplösa beteenden, då den inte klarar att fungera i samhället eller skapa längre hälsosamma relationer. Den förlorar i livet, blir fattig och till slut ensam.
Som ett sista försök att hävda sin grandiosa självbild och överlägsenhet kan den lågkvalificerade narcissisten välja att bli religiös. De klär sig i en moralisk fasad, som ska ge sken av att de både vet, lever och är bättre än andra. De låtsas nu att de fått egenskaper och förmågor som gör dem mer kunniga samt har en överlägsen moral. Samtidigt vet de oftast inget om religionen i sig och på insidan är de fortsatt fulla av osäkerhet och tvivel.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent