Publicerad av 
Offret i Rönningemordet, My Törnblom, hade inte behövt dö. Men skälet ligger inte bara i rättsväsendets slapphet, utan måste sökas djupare i den kultur av normkritik och hämningslös sexualitet som hyllats främst av vänstern. Detta skriver Jonas Wahlin.
I dagarna anhölls Vilma Andersson för mord på 25åriga My Törnblom. Vilma greps på bar gärning när hon höll på att gräva ner My’s kroppsdelar i ett skogsparti i Rönninge. Sveket mot My var dubbelt: både av den samlade vänsterrörelsen som försvårar vård för sjuka och potentiellt våldsamma individer och ett rättsväsende som prioriterar gärningsmannen framför framtida brottsoffer.
Vilma eller Robin som han hette innan namnbytet efter att dömts för kidnappningsförsök och barnpornografibrott, hans nya namn anspelar på den mördade och stympade kvinnan med samma namn: Wilma Andersson som 2019 mördades och halshöggs av sin dåvarande pojkvän som sedan sparade hennes avsågade huvud som souvenir.
Robins handlingar beskrivs som ett vansinnesdåd men är resultatet av ett förvirrat samhälle som skapar förvirrade individer, gränsöverskridande beteenden skyddas från kritik och underlättas dessutom av myndigheter då Robin en fysisk man valde att identifiera sig som kvinna. Samtidigt som ledordet för kriminalpolitiken under lång tid varit rehabilitering, där man genom vård och stöd prioriterar hjälp till den brottsdömde samtidigt som brottsoffret glöms bort och att fler riskerar drabbas när gärningsmannen släpps ut i förtid.
Länge har de samlade vänsterrörelserna under ett paraply av social rättvisa och sexuell frigörelse drivit en politik i syfte att vara inkluderande vilket har öppnat upp och gett en plats för störda och potentiellt våldsamma individer. Inom gruppen ges de skydd och möjlighet till fortsatt gränsöverskridande beteende, istället för att få vård hyllas dem som normbrytande. Kritiker mot vänsterns sexualiseringsprojekt där barn kan inkluderas klumpas ihop med ”hot, hat och diskriminering mot hbtqi-personer”.
Vänsterns kamp har skett genom språket där ord blivit synonymt med våld och används både för att styra samtal men också hur människor tänker. Orden blir del av en hierarki och ett förtryck även om de är objektivt sett inte är skadliga. Ord som handikappad upplevs som kränkande och ändras först till funktionsnedsatt och sen till funktionsvarierad, som om det gör någon skillnad för den som sitter i rullstol.
Pedofili blir ”MAPS” (minor attracted person) eller ”Age-fluid” – att vuxna män identifierar sig som barn för att rationalisera ”sexuellt utforskande beteende med personer i samma ålder”. Tidigare uttryck för kink eller fetisch som att män klär sig som kvinnor i sexuellt utmanade kläder och dansar förföriskt glorifieras och ses som en lämplig aktivitet för att barn att titta på.
Osäkra unga och barn med psykisk ohälsa lockas att delta i trans-communityn med medicinering som en universallösning för alla ungdomens utmaningar och svårigheter. Normala barnbeteenden som att leka och att klä ut sig blir nu start för att påbörja hormonbehandling i syfte att skjuta upp eller helt stoppa puberteten, samtidigt som föräldrarna får social status och uppmärksamhet.
I syfte att företräda alla ”förtryckta minoriteter” blir vänstern kränkta genom proxy, även om de själva inte drabbas. Människor tas ifrån deras individuella identitet och kategoriseras in i grupper som vänstern ska skydda, men i verkligheten är syftet att använda dem som ett medel att uppnå makt. Istället för att hjälpa med att lösa individers personliga problem väljer man att rationalisera dem och tvinga samhället att acceptera dem.
Samtidigt är stora delar av det offentliga samhället med myndigheter, politiker, frivilligorganisationer och företag kollektivt på defensiven och köper propagandan rakt av eftersom de är livrädda att utsättas för repressalier och socialt stigma.
Det var inte första gången Robin var i kontakt rättssystemet. Han dömdes 2019 för ett kidnappningsförsök på Ekerö där han dragit in en tioårig flicka i sin skåpbil, flickan lyckades fly genom bilens bakdörrar när Robin började köra och Robin greps av polisen. I hans ägor hittade polisen en stor mängd barnpornografi och material med stympningar av kvinnor. Straffet blev två år och fyra månader.
Den mördade kvinnan My sveks dubbelt, både av de som lyder under den kollektiva vänsterns dogma och accepterar att män kan bli kvinnor bara de säger så och därmed få tillgång till offentliga badrum, tävla i sport mot kvinnor och som Robin kommer be om, få avtjäna sitt straff på en kvinnoanstalt.
Men också av rättsväsendet som i sin iver att ”rehabilitera” gärningsmännen med fokus på utbildning, arbete och vård med korta straff riskerar skapar fler brottsoffer: My dog i onödan. Verkligheten är att många typer av brottslighet helt enkelt inte går att rehabilitera. Den djupa sexuella sadism och gränslösa beteende Robin gett uttryck för är inget som ”tränas bort”. Rättsväsendes fokus bör istället bygga på att skydda framtida offer genom att hålla personer som Robin inlåst tills de inte längre är ett hot, vilket sannolikt är resten av deras liv.
Det är inte helt självklart hur och varför Robin utvecklade ett stört sexuellt beteende, kanske finns svaren i uppväxten där ett osund pornografiberoende övergick till sadism och krävde grövre material för att ge samma stimulans. Samtidigt som samhällets varningsspärrar blivit avstängda genom konstant lobbying för acceptans av destruktiva sexuella beteenden av de samlade vänsterrörelsen.
Samhället måste upprätta hälsosammare ideal med tydligare gränsdragningar mot destruktiva livsstilar och förvirrade synsätt på kön och sexualitet, på så sätt kanske man kan undvika att fler kvinnor mördas, styckas och grävs ner i skogen.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent