Publicerad av Covid 19, Corona, Wuhanviruset eller Kinapesten, kärt barn har många namn. Den världsomfattande Coronapandemin som under 2020 tog över världen både med bokstavlig smittspridning men också i folks medvetande. Det var i princip allt som pratades om: människans kamp mot Viruset. Det tvingade människor också att välja sida, för eller emot viruset. Samtidigt blev människor väldigt rädda och stressade vilket ledde till utbrett dikotomt tänkande, allt blev antagligen gott eller ont. Svart eller vitt.
Skadorna var inte bara hälsorelaterade, även om de såklart var läskiga med skador på lungor och behandling i respirator för de värst drabbade. Men också ekonomiska på grund av nedstängningar, minskad global efterfråga och breda uppsägningar.
Redan året efter, 2021 kom första vaccinet ut och kampen handlade nu om att få alla att ta det. Fiendesidan pekades ut, Antivaxxarna, de som vägrade vaccin och förnekade vetenskapen. Det var svårt att genom nyhetsmedier förstå vad deras budskap var men en stor del av det verkade handla om en konspiration där en global stat använde vaccin för att styra och kontrollera människor. Antivaxxarna ville hindra dem.
Enigheten var stor från det allmänna: Politiker, Medier och Institutioner. Där det såklart också fanns ett egenintresse att hålla frågan aktuell och förtydliga pandemins närmast apokalyptiska karaktär. För medierna innebar det att folk följde deras rapportering och de kunde driva en agenda där de var oemotsagda auktoriteter. Politiker fick ett podium att trumma ut sin egna förträfflighet på daglig basis med en direktsänd pressträff.
Kampen mot anitvaxxarna tvingade folk att välja sida, med eller mot vaccinet. Med eller mot människors hälsa. Med eller emot vetenskapen. Problem som uppstod var att det blev dikotomt tänkande, man antagligen var för eller emot. Svart eller vitt. Det gick inte att se nyanserna, och många röster stängdes ute, frystes ut, belades med skam eller helt enkelt tystades ner. Även de med rimliga invändningar om vaccinets säkerhet, skydd för människors kroppsliga integritet och egna val eller helt enkelt de som var rädda för vaccinet tystades ner eller klumpades ihop med antivaxxers. Bara ett perspektiv kunde tillåtas, det officiella. Det fanns inte tid att nyansera, allt var tvunget att göras Nu, Nu, Nu. Liv skulle räddas.
Detta narrativ förstod såklart många människor som av personliga skäl inte kände sig övertygade och av olika anledningar inte ville ta vaccinet. De gjorde som människor i såna här situationer gör, är tysta. De förstod vad priset att säga emot var, riskerna för både det sociala och arbetet. Även om de inte gjorde något fel, även om det var helt frivilligt att ta coronavaccinet.
Kanske var den du var år 2021 ditt verkliga jag?
De såkallade vaccinförespråkarna (även om många av de utpekade antivaxxarna också var för vaccin men kritiska av andra anledningar) de som var mest rädda för viruset, krävde hårdare åtgärder, tvingande åtgärder. Vaccinpass, ansiktsmask, utegångsförbud. Straff för de som vägrade vaccinet, som genom att inte vaccinera sig och sannolikt bar viruset asomtomatiskt i ett medvetet försök att skada och förstöra för andra.
Vaccinförespårkarna ville ha säkerhet framför allt. De hänvisade till samhällsnyttan, att situationen var så allvarlig att inskränkningar i människors rättigheter var nödvändiga. Att de annars så viktiga liberala värderingarna som integritet och människors rätt till sina egna kroppar inte längre gällde.
Vad det sannolikt handlade om var att få utlopp för djupa psykologiska behov av kontroll och straff. Man var stressad och upprörd över att några ”bråkstakar” orsakade skada på hela samhället. Det var det var vad man läste dagligen i tidningen och hörde på tv, om bara antivaxxarna gjorde som man till dem sa så kunde Pandemin vara över.
Vaccinförespråkarna levde under denna extrema stress månad efter månad. Stress är något som påverkar människan både psykiskt och fysiskt och långvarig stress kan orsaka permanenta skador på hjärnan. Upprepade budskap med syfte att trigga rädsla och känslomässig respons kan därför användas för att tvinga in människor i dikotomt tänkande så de bara kan se världen eller människor som goda eller onda. Denna form av propaganda kan används som ett sätt att styra människor och har historiskt använts av alltifrån stater, sekter men även inom reklam. Utsätts en större grupp kan detta leda till en form av masspsykos.
Förutsättningarna för att lyckas med propaganda bygger på fyra premisser:
1. Använd känslor, få folk att känna starka känslor som ilska rädsla eller frustration. Meningen är att människor ska känna istället för att tänka, människor använder sen i efterhand sitt tänkande för att rationalisera sina känslor. Bilder på människor i heltäckande skyddskläder eller med respirator inkopplad skapar en känslomässig respons.
2. Gemensam fiende, skapa en motsida som är orsaken till allt lidande och allt negativt som händer. Detta skapar ett vi och dom tänkande. Se till att den sidan utmålas som galen, ondskefull och okunnig. Som antivaxxarna beskrevs.
3. Ensidig information, överdriv och förenkla budskap. Blanda in lögner eller rena missförstånd för att få det att låta bättre, som till exempel att vaccinerade inte kan bli smittade av corona. Eller att ovaccinerade kan smitta andra även om de inte har en virusinfektion. Tillåt inte kritiker att höras.
4. Upprepningar tills det blir sant, upprepa samma information gång på gång, samma sak dag ut och dag in tills alla upplever det som sant. Människor som redan är i en stressad situation är benägna att acceptera alla budskap bara de upprepas tillräckligt många gånger. Som inom reklam.
Det finns risker med den från officiellt håll förda kamp mot antivaxxers, och det är att ett statligt sanktionerat narrativ innebär ett slutet system av logik som inte tillåter kritik eller granskning. Där kritiker utmålas som sjuka eller onda är att det skapar en närmast sektliknande miljö, där bara en sanning är tillåten. Där människovärdet vittrar sönder och övergrepp kan ses med blida ögon, eftersom ”målet” är viktigare. Det kan leda till och har historiskt lett till allt ifrån förföljelse av judar eller bränning av ”häxor”.
Att förändra hur människor tänker och konvertera dem till dikotomt tänkande, ett närmast psykosliknande tillstånd där de känslomässigt reagerar på budskap och signalord utan att kunna reflektera kritiskt om sitt egna handlande skriver Robert J Lifton i sin bok Thought Reform and the Psychology of Totalism, där han går igenom de faktorer för hur hjärntvätt fungerar, bland annat:
Kontroll av miljön: Bara godkänd information från utvalda medier och politiker ska lyssnas på.
Krav på renhet: Ta vaccinet annars är din kropp farlig, isolera dig eller träffa bara andra vaccinerade.
Bekännelser: Alla måste berätta om de är vaccinerade eller ej.
”Helig vetenskap”: Vetenskapsmännen och politiker säger sanningen, som inte får sägas emot.
Laddat språk eller jargong: Tillskrivning av negativa ord för motståndarna, antivaxxers, antipersoner, vetenskapsförnekare.
Doktrin över person: Alla måste acceptera ”sanningen” och underordna sig det officiella narrativet.
Existensuppdelning: Bara de som accepterat ”sanningen” och tagit vaccinet existerar, andra är inte delar av samhället och ska inte ha samma rättigheter.
Tidigt 2022 så försvann intresset för Coronaviruset, både på nyheterna men också hos vanliga människor som då återgick till vardagen. En mörk period var slut. Även om det är oklart varför den tog slut så plötsligt. Men pandemin tog inte slut för alla, de starkaste övertygade vaccinförespråkarna kunde inte släppa det. De kände sig förbisedda.
De hade inte fått gehör för sina önskningar om hårdare tag och straff. Det blev ingen tvångsisolering av antivaxxarna som fick gå fritt ute på gatorna bland vanliga människor. Detta kan inte vaccinförespråkarna acceptera.
För dem fortsätter kampen mot viruset än idag och samtidigt med den en moralisk kamp mot de som tyckte och tänkte annorlunda än dem själva. Det är principiellt viktig fråga om sociala normer och allmän säkerhet som de nu själva måste upprätthålla. En moralisk kamp som kan leda till bättre skydd av framtida offer, tror de.
I verkligheten är det ett sätt att rationalisera sin fortsatt besatthet och fixering av de som ”vägrade sprutan”. Och kanske få upprättelse och bekräftelse för de uppoffringar de gjort under pandemin, hur noga de följde alla regler och rekommendationer. Som ingen bryr sig om idag.
Jonas Wahlin, Oberoende skribent